vem är jag egentligen?
Trodde jag hade hittat mig själv och var trygg men just nu känner jag mig bara helt rotlös. När ens livsglädje försvinner och lämnar oss alla ensamna kvar på denna tomma plats. Vad ska man vända sig, när ska klumpen i magen försvinna, när ska man sluta drömma om henne? så många frågor utan svar. . Själen som inte bara hållt ihop familjen utan även en själv som människa på det sättet att man alltid blir glad av henne. Varje gång man kommer hem blir man mött av en superglad fillur som bara längtat efter dig hela dagen . Bara att se på henne när hon låg och sov gjorde en varm i hela kroppen, att hon alltid var med och fick en att skratta. Någon man kunde gosa sönder och få så mycket kärlek tillbaka.
Aldrig mer. . det är det som är tyngst. . nu är det bara minnen och bilder kvar av någon som var ens vardag. smärta, gråt och ångest fyller nu mina dagar och tomrummet känns oändligt. Förlåt om jag inte är mig själv, men anledningen är att jag är väldigt vilsen, men snart står jag på mina starka ben och är redo att möta världen igen, dock kommer alltid tomrummet finnas kvar . .
isabelle?
